Vaxholm

Standard

BMF har tidigare gjort ett taffligt försök på havsöring, men vädret var då helt emot oss. Vi bestämde oss för att försöka igen, och denna gång blev det Dan, Pekka, Johan och Erik som gav sig ut. Under en molnfri himmel och ganska många plusgrader började vi hiva i öringsskedar till höger och vänster från en grusstrand, dock utan resultat. Två båtar med bättre bemedlade personer än oss cirkulerade i närheten, så någon mer än vi tyckte att det borde finnas silver i krokarna, vilket ju för oskulder som oss kändes betryggande.

Efter en liten förflyttning som inte heller gav någonting så tog pojkarna fikapaus, och begav sig sen ut på ett par klipphällar. Fortfarande dött. Dan tog ännu en paus och satte sig och körde högläsning från Johans Facebookvägg istället. (Bortskämd som han är med konstanta gäddhugg kan man förstå att det lilla livet hade svårt att hålla koncentrationen uppe.)

…och strax därefter hände det – det small till på Johans spö. Med ett flickaktigt utrop påpekade Johan att han hade napp och gjorde en vispande rörelse i något sorts försök till mothugg. Alla blickar spändes på vattnet, och likt en lekfull knölval (fast något mindre) bröt en finfin öring ytan i en stor bakåtvolt. Och släppte sen raskt, till Johans (och även oss andras) stora förargelse.

Alla hade raskt sina egna drag ute på samma ställe som Johan fick kontakt på, vilket ledde till en och annan korsad lina. Johan kunde sen konstatera att han hade en till följare som hängde med hela vägen in till klippan, men sen tappade intresset. Efter en halvtimme gav vi upp. Ändå kul att se att området kan leverera – det kommer garanterat bli återbesök!