Jerk i Gusum

Standard

Eftersom alla andra var upptagna med sina liv denna helgen så passade Erik på att ge sig ut på solouppdrag i sina hemvatten. Efter alla vårens ädelfiskresor och abborrjakter så var det läge att pensionera ul-utrustningen för året, till förmån för jerkpåken som fortfarande faktiskt inte fått smaka på någon fisk än.

Med en molnfri himmel och västlig vind gav sig alltså Erik (och veckans skörd med fisketuristande tyskar) ut i St. Annas skärgård runt tiotiden. Det tog dock 3 timmar innan jerkandet gav resultat – i form av drygt två kilo gädda. (Vågen glömdes kvar uppe i Stockholm, men fisken kändes ganska precis som när man kånkar på fyra Norrlands Guld till förfesten, så det var ett ganska exakt viktmått iaf.) Inte riktigt samma kick att veva in fisk på ett spö som kastar 180 gram jämfört med den ultralätta utrustningen, men kul att träbetena funkar iaf. Kan även vara en bra idé att öva lite på hur man ökar och minskar på multirullsbromsen när det gäller, istället för att få hjärnsläpp och försöka justera kastbromsen i brist på det klassiska haspelreglaget.

För att avrunda premiärturen så rycktes även en mört genom ryggen med Svartzonkern. Artrekord för Erik i sammahanget, men vi skippar nog att göra en egen mörtkategori på fisksidan för det…

Mörten fick även den gå tillbaka – förhoppningsvis har den en rolig historia att berätta för de andra betesfiskarna, eller så gjorde en annan gädda processen kort med den, tyvärr, inte helt pigga lilla krabaten.

Vaxholm

Standard

På söndagen packade bröderna Pålsson bilen och tog med sig Erik ut på äventyr i norra Stockholm. Johan hade tidigare tagit med sig frugan till området för att äta mat och umgås lite – dvs. för att leta fiskeplatser i smyg under bilresans gång. Rekognoseringen passerade obemärkt under radarn, och med sina färska geografikunskaper begav sig grabbarna ut till Vaxholm för lite hederligt kustfiske.

Vädret var sådär; kalla vindar och molnigt, vilket förmodligen betyder bra fiske, men inte alltid så enkelt att kasta draget dit man vill. Peter fångade en ek och en vassrugg, och Erik fångade ingenting alls utom lite sjögräs. Sin vana trogen så lyckades dock Johan lura en gädda på dryga kilot med någon form av spinnare. Efter vägning och en par snabba bilder fick den simma hem igen.

 

Vi kan konstatera att Vaxholm förmodligen kan erbjuda mycket rolig fisk, men bortskämda som vi är så tappade vi fiskegnistan efter ett tag när vi inte hade tillgång till båt. (Tydligen fick man inte fiska från färjorna heller.)

BMFs första registrerade fångst!

Standard

Bröderna Pålssom öppnade raskt samfundets officiella register med att åka ut till Peters favoritställe på Värmdö och nypa en pigg sensommargädda.

Vädret var perfekt, och siktet var egentligen inställt på abborre, men dagen slutade med att Johan istället alltså bärgade en gädda på 1,9 kg med sitt ultralätta spinnset – och från land dessutom. (Reflexen levererar alltid, påstår Johan.) Peter agerade fotograf och förevigade Bad Motherfishers första officiella fångst!

Hello world!

Standard

Hej världen, och välkommen till Bad Motherfishers. Punkt ess-ee. Denna blogg är vår virtuella ljugarbänk angående allting fiskerelaterat vi tar oss an. Tanken är att dokumentera våra äventyr för folk att avundas.

Vilka är vi? Brödraskapet består av Johan, Tomas, Micke, Jocke, Peter och Erik – sex män i sina bästa år som tycker om att samlas för att försöka fånga fisk lite då och då. Vi är alla rätt sköna på våra egna sätt. Om du har hittat hit så är chansen rätt stor att du redan känner någon i gänget, men om du vill stalka någon av oss läsa på lite om oss så kan du göra det under fliken ”Medlemmar”. Klart slut!